astupidgirl

Det som jag sa till mig själv att inte göra med har hänt. Inte bara en gång utan flera gånger. Det var länge sedan sist. Förra veckan åt jag makaroner och köttfärssås och blev sådär riktigt äcklad. Något som slutade med huvudet över toalettstolen. Hur kunde jag? Det värsta var att jag mådde så himla mycket bättre efteråt fram tillsdess att jag förstod vad jag hade gjort. Inte nog med det, det hände inte bara då utan två tre gånger under samma vecka. Och så har vi idag då. Dagen då jag kommer hem stoppar i mig en hel del pommes frites i ren hetsätning och slutar även här med att hamna ovanför toaletten. Men idag gick det inte riktigt som jag tänkt mig. Fick inte upp ett skit. Jag antar att jag inte mådde tillräckligt illa som jag annars brukar göra. Så nu sitter jag hör med en ångest stor som ett hus. Så det blir en lång promenad och cykling sen när mamma och lillebror har åkt ner till hans konfa.

Helvete vad jag mår illa. Hela tiden, sura uppstötningar är gärna med i bilden också. jag fattar inte. Men jag säger bara en sak. Det håller min aptit bort så jag är nöjd, så jag är ganska glad för det vill jag lova. Men jag har ett beskymmer. Min "mattant" frågade idag om jag inte skulle äta och dum som jag är tittar jag ner mot golvet och säger nej. Bara nej, är jag helt dum eller? Men hon verkade inte misstänka något som tur var. Men det kommer nog. Vi har gått i skolan i snart två/tre veckor? Och jag har inte ätit en enda gång i skolan sen vi började. Och är det någon som märker något så är det hon eftersom hon alltid står där och hjälper en men maten då jag är laktosintolerant. Herregud tänk om det kommer fram till min mentor. Nej men nu får jag väl lugna ner mig, jag kan spela bort allt. Jag är bra på alla lögner. Det här ska gå så bra så. Det vara bara en dum grej idag. Bara en grej som ingen borde haka upp sig på eller?

Jag har tappat bort mig helt den här veckan. Allt har varit så himla jobbigt. Förlåt för att det har gått ut på er. Jag ska se till att skriva oavsett hur jag mår. Okej!? Vikten har int gått ner mer än 2 kg vilket gör mig irriterad. Det ska bli mer den här veckan. Men den vill helt enkelt inte. Men den måste. Jag måste få av mig alla kilon så fort som möjligt. Jag vill bli fin. Jag vill känna känslan när vågen står på 50 kg. Jag vill slippa gömma mig. Jag avskyr min kropp och det har jag altid gjort. Jag måste få allt bort. Och speciellt när det är studenten om ca 10 månader. Jag vill kunna gå i fina kläder som alla andra och bara va. Men kommer jag att få känna den här känslan? Jag måste det för annars kommer jag inte orka med att leva. Det är hemskt. Helt fucking hemskt. Så snälla låt mig få bli fin!