Jag vill se.

Vad ska man göra när man känner att allt bara går åt helvete? Kroppen är äcklig och mer äcklig blir den för varje dag. Att se sig själv i spegeln är något fruktansvärt. Enligt vågen har jag gått ner nästa 15 kg men enligt mina egna ögon har jag bara gått upp en jävla massa kilon, fettet väller över på varenda liten del utav min kropp. Lärarna, kompisarna och alla i min närhet pratar om hur mycket jag har gått ner, frågar lite försiktigt hur mycket jag har gått ner och hur jag har gjort det på sån kort tid. Och vet ni vad jag svarar? Jag blir helt tyst, försvinner in i mina tankar och blir helt frustrerad över att jag inte ser det, ser inte jag något så ser inte någon annan det heller. Men efter en stund svarar jag att jag har gått ner något kilo, men att jag inte riktigt vet hur mycket då jag inte bryr mig. Dock ser jag att de inte går på det då alla vet hur jag varit förut, hur sjuk jag har varit och sedan ser de även att jag inte är mig själv, jag stänger in mig själv och jag är inte glad på samma sätt. Gömmer mig en hel del och är både blek, kall, yr och har nästan svimmat flera gånger. Orkar inte gå upp för trappan i skolan utan att det svartnar för ögonen. Men det här stoppar inte mig, utan det får mig bara att fortsätta. Jag ska i min studentklänning om det så är det sista jag gör. Helst ska den sitta så löst att jag får sy in den lite också. Jag ska klara det här. Jag ska bli smal, äckel fettot kommer inte vara ett äckel fetto när jag är klar.

Have a nice day <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0